Och med hösten kommer ofta förskylningar och en sådan har kommit till mig nu.
Hostar, tät i näsan och ont i huvudet nu efter min 10 timmars arbetsdag.

Har funderat lite under em/kvällen.
Varför tänker man så ofta att "Jag borde verkligen..."
Gör man inte det så har man dåligt samvete för att man inte gjorde det, och gör man det så dyker det genast upp något annat som man ABSOLUT borde göra. Och fort ska det gå också.

En vanlig sådan sak man borde göra är att städa sitt rum. För det ska vara fint och rent. 
Men vem dör egentligen om det ligger lite kläder på golvet?
Asså EGENTLIGEN. Visst, snyggt och ordnat är det ju inte men varför ska man behöva ha dåligt samvete över det om det ändå bara är man själv som ser stöket?

Är det grupptryck eller kommer det inifrån en själv? 
Är det JAG som tycker att jag inte står ut med stöket eller är det DOM som inte gör det?
Är det andras förväntningar på en som gör att man städar?
Eller är det mina förväntningar på mig själv?

Är det så att det är människor som är duktiga, vill se duktiga ut inför andra, ellerhelt enkelt gör det av gammal vana?
Varför är det duktigt att städa?
Visar det att man är en bättre person om man har rent och snyggt omkring sig?
Visar det att man har för mycket omkring sig och är för stressad för att städa om det är stökigt?
Eller är det så att man blir stressad av att ha varit tvungen att hinna med städningen mitt i allt annat som snurrar i livet?

Tanken "Jag borde.." kan framkalla så mycket ångest och otillräcklighet att det är skrämmande. 
Tänker man efter och prioriterar bort vissa saker som "man borde" så skulle man kanske bli lugnare huvudet.
Men vad vet jag?
Kanske blir man lugnare om man hinner med alla borden först och kan vila sedan?
Vad är viktigt?
Att ta det lungt eller att ha ordning?

Tror att det är viktigt olika gånger. Allt har sin tid. 

Som ett avslut på dessa funderingar kan jag säga att jag faktiskt tycker rätt bra om hösten ändå, trots förskylning och blåst så är det rätt mysigt :)