Jag förstår inte att det faktiskt har hänt. Att du förlorade kampen mot cancern till slut. Som du kämpade trodde jag att du skulle klara det.
Istället fick himlen tillbaka sin roliga, skämtsamma, glada spjuver som alltid hade något att säga om allt. Som bidrog till så många skratt i skolan. Som charmade den sura mattanten och resten av lärarkåren och alltid kom undan med sina bus för att han hade sin stora goa personlighet.
Nu slipper du ha och ont och alla de där sjukhusbesöken som du hatade. Du fick en bra sista tid tillsammans med din Mikaela som fanns hos dig i vårt och tort. Jag lider med henne och med din familj och resten av alla som kände dig.
Du var så stark och hade en så kämparglöd, och du var snabbare på dina kryckor än vad vi var att springa som vanligt. Din energi och att du var så positiv hela tiden trots allt det jobbiga.

Jag kommer aldrig att glömma dig Marcus ♥