Hej!

Nu har det varit mycket..! Jag har ju faktiskt åkt över halva jorden och befinner mig nu hemma i mitt älskade Dalsland igen :)

Det var väldigt jobbigt att säga hejdå till familjen Jackson, det blev många tårar från både mig och familjen.. Att leva med en familj i 7 månader, dela allt, och sedan lämna dem och veta att man kanske inte vet om man får träffa dem igen.. Det var riktigt jobbigt :/ Men jag har haft världens bästa värdfamilj! Trots att vissa dagar har varit tunga med stor hemlängtan så har jag haft en fantastisk tid i Australien! Jag tänker att det är bra att jag vart lite ledsen att lämna för då innebär det ju att jag har trivts, och att min hemlängtan också har visat på att jag verkligen tycker om mitt liv och människorna här hemma.. :) Jag får väl helt enkelt åka tillbaka och hälsa på Jacksons och alla andra härliga människor som jag träffade där! :)

 

Men just nu njuter jag av att vara hemma. De två frågorna jag har fått flest gånger sedan jag kom hem har varit: "Hur har du haft det?" och "Hur känns det att vara hemma?" och det är båda två ganska kluriga att svara på ;)

Den första är faktiskt svårast. Min resa har ju innehållit så himla mycket, allt från ny kultur, bo med en sedan innan okänd familj med allt vad det innebar, ny mat, nya vänner, nya fritidsaktiviteter och sedan alla nya platser som jag fått se och alla nya saker som jag fått göra!! Det är ju helt otroligt när man tänker på det..!! 
Jag har sagt det förut men säger det igen, jag har lärt mig minst en ny sak varje dag i jobbet, jobbet blev aldrig tråkigt eftersom det aldrig var likadant, nytt språk var det ju också. Eller ja, lite engelska kunde jag ju men jag har aldrig haft det som favoritämne, aldrig tyckt att det varit roligt, bara svårt. Så det tog ju en tid att komma in i språket, var mycket frustration i början när jag inte kunde förklara vad det var jag menade, inte förstod eller inte kunde hänga med i lite snabbare samtal..! Men det blev ju bättre tillslut som tur var ;) Nu till och med tänker jag ju på engelska då och då, lägger in engelska ord i samtal på svenska och så vidare.. Häromdagen sa jag "Gud vad jag missar Jacksons!" Missar= miss= Saknar... haha. Alla platser som jag har besökt, all fin natur, östkusten med dess härliga stränder, Adelaide och Kangaroo Island och till och med Nya Zealands nordö!

På helger och ledighet har jag surfat, hoppat bungyjump, testat waterrafting, seglat runt Whitsundays, åkt terrängbuss på världens största sandö Fraser Island, badat och vandrat på Magnetic Island, sett Sydney med Harbor brigde samt Operahuset, hållit krokodiler, ormar, spindlar, papegojor, en koala, vandrat mellan sälar och sjölejon, klappat känguru med mera. Jag har sett Australiens outback under Deni Ute Muster, klättrat i The Grampians berg, sett Hobbiton, badat i rekordhöga vågor, paddlat kajak, badat i varma källor, sett coola grottor och ja, så himla mycket mer!

 

Under vardagarna har jag varit på pizzaights och parmanights med australienare, italienare, andra svenskar och tyskar samt engelskmän. Träat på gym i Beaufort 3 ggr i veckan, varit medlem i Smythesdales ponyclub och tävlat ponny samt vunnit ett par hopptävlingar, jag har varit i Melbourne och shoppat, gått på klubbar och haft grillkvällar i sommarvärmen, varit servitris på en svenskakväll, gått på skandinavisk julmarknad, gått på Australiensk skolavslutning, på skolkonserter, jagat kaniner med minkar och mycket mer.

 

Så nu förstår ni kanske att det är svårt att säga hur jag har haft det? Förutom det självklara svart: Bra!!! Och nej jag ångrar verkligen inte att jag åkte. Jag har fått ut så himla mycket av denna resan. Så mycket mer än vad jag trodde från början. Jag har växt under den här tiden, förstått att jag klarar av mer än vad jag tror, jag kunde ju inte när jag åkte föreställa mig att jag skulle bli bra på att fösa får, avmaska och avlusa får, jag visste inte att man behövde kolla igenom lammens ögon efter gräsfrön för att de inte skulle bli blinda, jag visste inte hur det var att inte ha obegränsat med vatten, jag visste inte hur det var att bo med en person med hanidkappssyndrom, jag visste inte hur jordbrukssäsongen såg ut där borta, jag visste inte att man fick tävla ponny tills man var 25, jag visste inte hur etiketten var där nere, jag visste i princip inte någonting om Australien faktiskt.
Just nu är känslan nog mest att:

Jag klarade det. Jag klarade det faktiskt. Jag klarade 7 månader i ett annat land, med en okänd familj, långt, långt ifrån mig egen älskade familj och vänner. Jag klarade alla de hundratals nya utmaningar jag ställdes inför, med ett bra resultat dessutom, familjen tyckte om mig, de tyckte att jag gjorde ett bra jobb.
Jag fick höra att jag var öppen för att prova allt även om jag inte hade en aning om hur jag skulle göra, jag sa inte nej till att jobba, jag var flexibel och hade en bra och positiv natur. Jag passade bra in i familjen och hade stort tålamod.
Jag blir lite rörd till och med nu när jag skriver ner det, det är så roligt att höra sådant!!! Att de var nöjda med mig! Jag är faktiskt stolt över mig själv, för den här tiden och för det jag åstadkom. Jag kommer bära med mig denna upplevelsen för resten av mitt liv. Familjen Jackson har tagit en plats i mitt hjärta och jag hoppas så att jag får se dem igen!