Gindobre!
Jaktam? Alez dobche!
=
Goddag!
Läget? Allt e bra!

Min polska stavning är ju vääldigt superb men iaf ;D

Har packat det mesta nu, och jag har ju absolut inte använt allt som jag tog med, men det kanske jag sa i förra inlägget? Inte vet jag:P

Haha, igår så var det nog det softaste dagen på länge tror jag!
Började halv sju som vanligt med att mocka och fodra, sen borstade jag de fem hästar innan frukost och gjorde iordning tre, som Roman red innan frukost då.
Mätt och belåten efter dagens alltid godaste måltid så var vi tillbka i stallet igen, gjorde där iordning de tre hästarna som skulle iväg på tävling och putsade sadel och träns.
Klar.
- Marischa, ask Roman what I can do?
- He sad you can prepere the horses for the competition.
- Thats are ready.
- Ready?
- Yes.
Så sa hon det till Roman och han kolla med höjda ögonbryn på mig (som vanligt!).
- Now ha say you can clean the sadle and the bridon.
- It´s done.
Ännu mer höjda ögonbryn från Roman och såklart ett
- O´borsche! (på svenska = Herregud!)
 Så prata Marischa och Roman lite mer och han kom inte på något mer som jag kunde göra.
Så tänkte Ruth och jag att vi kanske kunde rida så skulle allt vara klart före lunch och vi kunde vara lediga på eftermiddan. Fanns liksom inget att göra ändå.
Men nejdå, då hade Antoni sagt till Ascha att vi skulle hoppa med honom idag, efte han hade varit i kyrkan halv tio tioo halv elva. Så det blev till att vänta. Och vänta. Fodra och gå på lunch. Komma tillbaka och sätta sig och vänta. Och sen vänta lite till. Tror vi sammanlagt väntade i 6 timmar! :O Ända tills Antoni kom och sa att vi rida nu på en gång. Jaha ;)

Hoppade på hoppbanan, jag, Ruth, Antoni, Philip, Andrey, Konrad och Ascha var det som hoppade.
Allt gick verkligen bra :) Det kändes lätt och som om jag hade kommit på hur jag ska rida honom :)
Då låg hindrena på kanske 70- 80 cm. Inte så högt men vi har ju inte hoppat hästarna så mycke så det var precis lagom :)
Fram till sista hindret, då låg det på typ 1.10 kanske, räcke. 
Laturnus hade inte fokus på hindret då det sprang massa hästar precis utanför hoppbanan som råkat komma lösa, och då kollade ju såklart Laturnus på dom och gnäggade. Dessutom hoppade man det från en av ingångarna till banan som han saktat av vid varje gång vi ridit förbi. 
Lysande förutsättningar.
Nje.
Jag var lite före honom vid hindret och han som är så känslig kände det direkt, plus att hindret var högt och hästarna sprang utanför. 
Tvärnit och jag flög av.
Slog i vänstra fotknölen något bedrövligt och svanskotan. 
Skitsam, efter lite is så red jag en ponny på uteritt ^^
Skitliten var den:P Haha.

Men jag är nöjd med träningen ändå, det gick ju liksom jättebra fram till dess :) Och omständigheterna kunde ju inte Laturnus hjälpa så jag menar, hallå han är ju  min favorit ändå :D

Lilla Sötnöten <3
Han är nog inte mer än knappt 155 cm kanske? Men hoppar super:)
Ska bli tråkigt att åka ifrån honom nu när jag verkligen har känt en utvecklig.
Det första jag red honom så var jag tvungen att rida med graman för att han skulle lära sig att gå stadigt, men när jag hoppar så har jag ingen sådan utan bara martingal (han kan slå upp med huvet ganska rejält.) och förra gången vi hopade så kände jag att men oj, jag har ju inte ens graman på honom och det är känns likadant som med. Humm?
Så red jag med graman i förrgår när vi red runt tunnorna åså kommenterade Ruth med:
- Jag vet varför det inte kändes annorlunda när du red utan graman, du håller ju knappt i den, den bara hänger där!

Då har jag alltså allt eftersom släppt mer och mer på den, utan att jag typ tänkt på det. Så det är bra att jag inte behövde använda den:D

Nej nu dör batteriet snart, hejdå!