Igår var en jobbig men väldigt fin dag ♥

Igår var begravningen.
Känns fortfarande så himla overkligt.. Han hade ju inte levt klart sitt liv ännu! 
Det var helt absurt att vi skulle gå ute i solen igår morse, och handla blommor i den lilla blomsterhandeln i Sollebrunn, till din begravning. Jag valde vita och röda rosor från mig och Kikki. Andra valde färgglada rosor, gult och vitt eller bara en röd ros.
Sommarklädsel skulle det vara, det fick inte vara något sorligt imorgon enligt honom själv.
Men sorligt var det ändå. Oj vad det rann många tårar i kyrkan.
Skönt att bästa vännerna var där, vi fick stöd och tröst av varandra, och kunde prata om alla roliga minnen vi hade med dig Marcus. 
Jag bara väntade begravningen igenom på att du skulle slå upp kyrkdörrarna, komma in och ropa: "Är det någon som har dött här eller??!" Eller som en annan kompis sa: Slå upp kistlocket och säga: "Vad är det för jävla väsen?" med en glimt i blicken. Det hände inte.

Du fick en så väldigt fin begravning min vän. Massor av blommor och det var överfullt i kyrkan av människor som saknar dig och som ville ha dig tillbaka. Din lillasyster höll ett så himla fint tal till dig, din kusin sjöng så fint en kärlekssång från din Mikaela till dig och en annan tjej sjöng flera låtar som var sogliga och fina på samma gång. Du fick ha en del av din älskade bil med dig, din skylt som du alltid hade i framrutan på din blåa volvo.






(Bilderna är tagna av olika vänner, tar inte åt mig äran för dem)

Fast allt detta vet du ju redan, som din lillasyster sa: "Du finns med oss med själen, det var bara din kropp som vi begravde idag".
Vi valde att inte gå på mottagningen efteråt, vi valde att åka till Mac Donalds, för det var det som du skulle gjort och som du skulle velat att vi skulle göra.


Det är såhär vi kommer minnas dig Marcus, med ett glatt leende, i din röda peaktröja och ute i naturen där du trivdes som bäst. Du visste hur man fortsatte le när det regnade. Du visste att du bara hade en begränsad tid kvar och du gjorde det bästa av det. Du fick uppleva riktig kärlek i Mikaela. Du fortsatte kämpa men när din tid var kommen tillslut, efter flera år av sjukdom, var dina sista ord: "Fan vad skönt". Äntligen fick du slippa smärtan du dragits med så länge. Nu är det Mikaela, din familj och dina vänner som sörjer.
Det var skönt även om det var sorgligt att igår få ett avslut, att få säga hejdå.

Vi glömmer dig aldrig Marcus ♥

Det var ingen mardröm

När jag vaknade imorse, trodde jag det var en mardröm. Det var det inte. Konstigt att det kan kännas så tomt redan nu, när vi ändå inte har träffats på ett tag. Det är väl själva tanken på att vi aldrig kommer träffas mer överhuvudtaget.
Den där jävla cancern.
Som en vän sa: "Vi kan åka till rymden, vi kan förutspå väder, men vi kan fan inte bota cancer." Hur hänger det ihop???
Nu slipper du lida mer och du fick ha Mikaela vid din sida till slutet.
Vi kommer aldrig att glömma dig Marcus ♥

Vila i frid ♥

Jag förstår inte att det faktiskt har hänt. Att du förlorade kampen mot cancern till slut. Som du kämpade trodde jag att du skulle klara det.
Istället fick himlen tillbaka sin roliga, skämtsamma, glada spjuver som alltid hade något att säga om allt. Som bidrog till så många skratt i skolan. Som charmade den sura mattanten och resten av lärarkåren och alltid kom undan med sina bus för att han hade sin stora goa personlighet.
Nu slipper du ha och ont och alla de där sjukhusbesöken som du hatade. Du fick en bra sista tid tillsammans med din Mikaela som fanns hos dig i vårt och tort. Jag lider med henne och med din familj och resten av alla som kände dig.
Du var så stark och hade en så kämparglöd, och du var snabbare på dina kryckor än vad vi var att springa som vanligt. Din energi och att du var så positiv hela tiden trots allt det jobbiga.

Jag kommer aldrig att glömma dig Marcus ♥

RSS 2.0