Jag vet inte om jag någonsin har längtat såhär mycket. Efter något. Jo det skulle vara hemresan från Australien då kanske. Fast där var det också mycket blandat, jag tyckte ju om att vara där, men jag saknade alla personer hemma. 

Nu längtar jag inte efter någon, utan efter vårt hus och hem. Efter trädgården. Efter ljuset framför allt. Närheten till naturen. Till att somna till tystnad eller vinden som river och sliter utanför. Eller till regnet. Att vakna till fågelkvitter. Ljudet av en traktor. Ljudet av tuppen som gal. 

 

Jag misstrivs något bedrövligt här i denna bunker till lägenhet. Med ett fönster ut, som ligger i ena änden av utrymmet. Det enda fönstret vetter åt 45:n. Ja vi har fått det helt okej mysigt här. Ja det fungerar. Ja det är bara under en begränsad tidsperiod. Ja det är fruktansvärt skönt att slippa greja hemma i huset själva, slippa betala mer än självrisken. Absolut. Jag klagar inte på det. 

Men jag längtar hem så galet mycket!

 

 

Att kunna känna att det både blir rent och känns rent när man städar. Att känna att det är ok att kvällskissa Zero iklädd morgonrock. Att kunna sätta Zero i linan. Att kunna ha hönor. Att ha tillgång till alla sina grejer. Att kunna ha värmen på samtidigt som man tvättar, eller att kunna använda spis och ugn samtidigt utan att säkringen går. Att kunna duscha varmt i mer än 5 minuter. Att ha golvvärme i badrummet. Att ha en spis mer mer än 2 plattor. Att kunna sitta på altanen och njuta av solen. Att kunna elda. 

 

Oj vad jag längtar till juni, mitten av juni för att vara mer exakt. Då har det gått 6,5 månader sen vi flyttade ut. Det skulle ta 4-6 månader. Det tog en månad extra för att de ska gjuta en platta. Ska bli skönt med golvvärme på hela nedervåningen! 

 

Avslutat med några bilder på hur huset ser ut nu:

Om 3 månader bor vi där igen! 😍 I ett hus som är i betydligt bättre skick än det är nu! 😉 

 

Kramar ♡