Det här med att plugget snart är slut. Det är förbannat skönt. Helt nödvändigt faktiskt. För det här med att alltid ha något som hänger över en. Det är inte härligt alls. Och det här med att man måste prestera. För annars får du inte fortsätta. För då är du inte godkänd. Inte godkänd, trots att man kämpat till förbannelse, så räcker inte alltid det till att nå upp till de där poängen man ska ha. 

Tänk när man istället kan gå till ett jobb, och visserligen vara trött efteråt, men också ha fått träffa underbara gamla människor, och fina kollegor. Som ger en så mycket tillbaka. Så väldigt mycket mer än de där proven, de där inlämningarna. De där uppgifterna. 

De gör mig inte glad längre att få godkänt på ett prov. Det gör mig endast lättad. Ytterligare en sak att få bocka av på den listan som har tett sig så väldigt lång. 

 

Men är det inte konstigt, att när man äntligen närmar sig målet, då känns det plötsligt längre bort än det någonsin varit? 

Nu har jag tre saker kvar. Dels ett svar på en inlämning, g eller u. På fredag är det läkemedelsberäkning. Måste ha alla rätt. Annars ingen examen och ingen ny chans för än i augusti. Den pressen. Den jäkla stora pressen. 

Då går jobbet åt spillo. För i anställningsavtalet står det att jag måste ha fått legitimationen. Såklart. Helt nödvändigt. Men den pressen. Den är inte nådig. 

 

Sen det som kan bli det allra sista är som skönt är en paruppgift, som jag ska skriva med Bella. Skönt att inte vara ensam på den förhoppningsvis allra sista uppgiften, som är ett seminarie. 

 

Det där med att behöva vänta på resultatet också. Den väntan är något av det värsta jag vet. 

 

Jag är så fruktansvärt trött på plugget nu så det är helt otroligt. Jag ska jobba på hemtjänsten imorgon och samla lite energi till denna pluggvecka. 

 

Hela våren har varit en enda lång väntan. På att få sluta plugga. Och på att få flytta hem. På att få ha semester i mitt älskade Jämtland med min älskade Jimmy. 

 

Idag är det den 13 maj. Den 2 juni är det förhoppningsvis över. 3 veckor. Hoppas hoppas hoppas. 

Den 5 juni åker vi iväg till Åre. I mitten av Juni får vi flytta hem. Helgen innan midsommar cyklar vi Vätternrundan. Och efter midsommar börjar jag jobba på hemsjukvården. 

 

Juni månad kommer att vara fantastisk. Om jag klarar läkemedelsberäkningen. Då får jag mitt liv tillbaka.

 

Kramar ♡